i'm gonna love you like i've never been hurt before

På något sätt matchar man varandra som inga andra gör. Känslan av att mentalt sitta ihop. Två händer som sluts i varandra på ett nästan för fulländat vis. När personen kommer in ett rum tynar omgivningen sakta men säkert bort och det är bara du och han kvar. Du ser honom och helt plötsligt är ingenting annat värt att beskåda. När du vet att du är hans och att han är bara din. Drömmarna som mardrömmarna. Där allt det där otänkbara inträffar. Att vakna mitt i natten av sina egna hjärtskärande skrik och flödande tårar är en känsla av ångest. Varför vill han vara med dig? Vad har du som ingen annan har? Duger du som den du är? Han förtjänar kanske bättre. Dessa panikartade tankar som ideligen snurrar i huvudet. Det sista du vill är att såra honom. Det kan jämföras med att skära ut sitt eget hjärta och kasta i en mörk avgrund. För du skulle kunna göra vad som helst för att han ska stanna kvar. Ditt hjärta i hans hand, precis där det hör hemma.