Mindre bra morgon. För det första somnade jag runt fyra. Vaknade imorse och knät var helt låst, kunde inte gå och inte röra det så det var bara för lilla mig att åka upp till akuten. Ska träffa kirurgen inom några dagar och få ett utlåtande men det lutar mot att min miniskskada utvecklats. Spänningen är olidlig - blir det en tredje operation? Min otur tar visst aldrig slut. Och det gör så fruktansvärt ont, kan inte ens beskriva. Nu ligger jag ner och försöker att inte röra knät. Ber till gud att det ska gå över, typ. Jobb 17-21 låter ju lockande mitt i alltihopa. Tack och hej jag checkar ut.