"Hela benet pulserar. En smärta som aldrig tycks ta slut. Det bultar och dunkar, svider och brinner. Vill slåss, vrida mig, springa och skrika men det är omöjligt. Måste ligga stilla. Benet är utan styrka och en ynka rörelse går att jämföra med ett knivhugg. Kollar åt sidan och bordet är överfullt med tabletter. När skulle dom börja fucking fungera? Dimmigt. Onaturligt. Smärtan är outhärdlig."

Skrivet av mig den 25 september. Två dagar efter operationen och jag har aldrig varit så nära på att ge upp. Någonsin. Ryser när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då och vilka tankar som snurrade i huvudet.