Muren jag byggt upp var svår att ta ner. En mur som bara blivit starkare och starkare. Muren jag byggt på varje gång jag blivit sviken och sårad. Hur jag tänkte "Jag ska aldrig släppa in någon igen" Men på något sätt lyckades du snirkla dig förbi muren. Du lyckades få mig. Nå mig. Jag kunde känna hur muren sakta men säkert tynade bord. Men du gick. Du tog muren med dig. Jag låg kvar med stenar av sorg runt min kropp. Muren jag byggt upp var svår att ta ner, men ack så lätt att förstöra.