Så fruktansvärt mycket känslor. Det bubblar över. Oron som ligger och gnager i magen dag ut och dag in. Klumpen i halsen som trycker sig fram alltför ofta. Såret i hjärtat som ideligen slås upp. Tankarna som virvlar runt i huvudet så det snurrar utan dess like. Ibland önskar jag att det gick att trycka på en OFF knapp. Att omfamnas av ett svart mörker och vara i en tankefri zon. Ligga ensam i fosterställning och få vara död i ett par minuter. Sedan leva igen. För om man tänker efter är livet det finaste vi har.