Den fruktade söndagen är återigen kommen. Samma visa varje vecka. Känslan av obetydlighet och underlägsenhet strömmar genom kroppen. Saknar. Jag vet precis hur den här söndagen kommer sluta. Kanske känner jag mig extra ostabil just idag eftersom min kärlek befinner sig på andra sidan jorden. Och jag är här. Ensam i min säng och lyssnar på Mumford & Sons och önskar han låg bredvid mig. En söndag fylld av ångest. Det är då hon kommer, min Liza. Min hjälte. Snart kommer hon hit och tillvaron känns ljusare igen. Otroligt hur så lite kan betyda så mycket.