Ja, eftersom mitt knä bestämt sig för att försvåra mitt liv så mycket som möjligt är det fortfarande inte bra. Ett rent helvette är vad det är. Varje gång jag åker hem ifrån sjukhuset säger dom till mig "Nu hoppas vi att det här är sista gången vi ser dig här!". Och så skrattar läkarna, jag med. För det skulle ju vara ironiskt om jag faktiskt skulle komma tillbaka tänker vi obekymrat. Trots det återvänder jag ALLTID till Löwenströmska sjukhuset. För mitt knä är värre än vi någonsin anat. Next up: ännu en magnetröntgen. Operation? Vi får se. Vill inte, inte igen.