Skadad av det verkliga livets onda sida. Lite förstörd och sörjande. Vad gör man? Flyr staden. Flyr verkligheten. Låtsas som det inte hänt. Underhåller sig själv hela tiden så gott det går. Jobbar hårt om dagarna för att slippa tänka. Sover oroligt om nätterna och vaknar ofta gråtande av mardrömmarna som alltid finns där. Men hur mycket jag än försöker förtränga det så kommer sanningen alltid krossa förnekandet. Och det är den känslan som gör mest ont, att hur mycket jag än vill det så kommer du aldrig komma tillbaka igen, Jennifer. Men tankarna om att jag inte räddade dig när jag hade chansen, gör om möjligt ännu ondare.