Har jag berättat om min dramatiska morgon förra helgen? Det hela började med att Lisa Sundlöf i egen hög person skickar några oroande fyllesms tidigare under kvällen. Inte mer med det, tänkte jag och somnade gott. Vaknar yrvaket till 06.30 av att Lisa ringer och ringer och ringer. Jag var så trött att det var fysiskt omöjligt att svara. Stört paralyserad. Somnar omedvetet om och vaknar ett par timmar senare. Ser att Lisa har ringt (hon har förövrigt en tendens till att göra det varje gång hon är ute på krogen), minns samtalen tidigare och får panik. Tänk om hon ligger död i en snödriva eller något? Försöker utan resultat få tag i henne. Kalla kårar längs ryggraden och ångesten hetsar. Smsar och ringer febrilt. Får till slut tag på fylleskallen:


Jag: LEVER DU??? HALLÅ??? Har det hänt något? Vad ville du när du ringde??

Vad får jag till svar tror ni? "Heheheh jag ville bara säga hej"

Jaha. Det var ju jävligt kul. Rev upp himmel och jord samt att jag höll på att dö av oro. Sen ville hon bara säga hej. Kunde äntligen andas ut och en sten lyfte från hjärtat kan jag meddela. Gillar dig ändå fina Lisa.