Jag sprang idag. För första gången på tre månader fick jag ta ut ett par steg och verkligen springa. Även om det bara varade i fem minuter på ett löpband med sjukgymnasten vid sidan om betyder det så enormt mycket mera för mig. Äntligen känns det som att hela knä-processen går åt rätt håll. Nu är jag lycklig. Tack.