I never really cared until I met you.
Så fruktansvärt mycket känslor. Det bubblar över. Oron som ligger och gnager i magen dag ut och dag in. Klumpen i halsen som trycker sig fram alltför ofta. Såret i hjärtat som ideligen slås upp. Tankarna som virvlar runt i huvudet så det snurrar utan dess like. Ibland önskar jag att det gick att trycka på en OFF knapp. Att omfamnas av ett svart mörker och vara i en tankefri zon. Ligga ensam i fosterställning och få vara död i ett par minuter. Sedan leva igen.
För om man tänker efter är livet det finaste vi har. 
texter.
Vill bara klargöra en sak, alla texter jag delar med mig av här på bloggen är inte relaterade till mig själv och mitt eget liv. Vissa är det, andra inte. Over and out.
the old me or the new me.
Önskar att man aldrig behövde välja. Att allt föll på sin plats naturligt. Livet är hårt mina vänner, var lika hård tillbaka.
Next to you.
You never know how strong you are until being strong is the only choice you have. Hoping with a fragile hope. We learn.
We live.
until death do us apart
Inne i en tatuerings-fas just nu.
Så. Himla. Sugen. Har redan en tatuering men snart blir det nog flera. Älskar diskreta tatueringar, det snyggaste som finns. Dör litegrann.
/
Jag är lite tom på ord. Lite död innombords. Trodde jag var färdig med den här skiten nu, kryckor, sjukhusbesök, tabletter osv. Det var något jag lämnat bakom mig. Idag kom verkligheten ikapp mig. Har så ont i knät att jag varken kan gå eller sitta still. Det har troligen blivit en komplikation under operationen och lite blödningar i knät hit och dit och suturer som inte sitter där dom ska. Ska träffa kirurgen om en vecka, bara att hålla ut och under tiden blir det smärtstillande och kryckor IGEN. Men hey, jag lever iallafall.
Stockholm ligger öde och världen håller andan
vilken färg har själen älskling?
i'm gonna love you like i've never been hurt before
På något sätt matchar man varandra som inga andra gör. Känslan av att mentalt sitta ihop. Två händer som sluts i varandra på ett nästan för fulländat vis. När personen kommer in ett rum tynar omgivningen sakta men säkert bort och det är bara du och han kvar. Du ser honom och helt plötsligt är ingenting annat värt att beskåda. När du vet att du är hans och att han är bara din. Drömmarna som mardrömmarna. Där allt det där otänkbara inträffar. Att vakna mitt i natten av sina egna hjärtskärande skrik och flödande tårar är en känsla av ångest. Varför vill han vara med dig? Vad har du som ingen annan har? Duger du som den du är? Han förtjänar kanske bättre. Dessa panikartade tankar som ideligen snurrar i huvudet. Det sista du vill är att såra honom. Det kan jämföras med att skära ut sitt eget hjärta och kasta i en mörk avgrund. För du skulle kunna göra vad som helst för att han ska stanna kvar. Ditt hjärta i hans hand, precis där det hör hemma.
but it was not your fault but mine, and it was your heart on the line
Den fruktade söndagen är återigen kommen. Samma visa varje vecka. Känslan av obetydlighet och underlägsenhet strömmar genom kroppen. Saknar. Jag vet precis hur den här söndagen kommer sluta. Kanske känner jag mig extra ostabil just idag eftersom min kärlek befinner sig på andra sidan jorden. Och jag är här. Ensam i min säng och lyssnar på Mumford & Sons och önskar han låg bredvid mig. En söndag fylld av ångest. Det är då hon kommer, min Liza. Min hjälte. Snart kommer hon hit och tillvaron känns ljusare igen. Otroligt hur så lite kan betyda så mycket.
sätter punkt och börjar om på ett nytt kapitel
Sitter i min stora säng inlindad i massa täcken och kuddarna ligger huller om buller. Ett behagligt kaos. Skräddarställning framför laptopen med en latte i handen. Funderar, skriver lite, funderar igen. Varför ska det alltid vara så förbannat svårt att bestämma sig? Med varje positivt besked följer ett negativt. Ett erbjudande har alltid en lömsk baktanke. Ibland skulle jag bara vilja flytta till ett annat land och börja om från scratch. Forma mitt liv precis som jag vill. Drömmar, återigen, drömmar.
how to save a life
Uppskattning. Konsten att värdera det man har innan det försvinner. För då står man där, ensam kvar, och hatar sig själv för att man inte tog vara på tiden. Vi är ingenting utan varandra. Familj, vänner, kärleken. Sluta aldrig uppskatta.
mitt hjärta
"tell me what you know about dreams"
jag får liksom ingen ordning på mitt liv
"dansa med vapen"
Ph: en sjukt rolig kväll som slutade i kaos
i'm falling to pieces
"I'm still alive but i'm barely breathing,
just pray to a god that I don't belive in"
don't let time fade the memory
love is the answer
Kärlek. Den känslan ingen någonsin kommer kunna sätta fingret på. Kärlek är olika för alla. Smärta, lycka, gråt, skratt, tårar, fjärilar i magen och värme. Ett särskilt band mellan två människor. Det behövs inga ord, man förstår varandra genom enbart blickar. Känslan av att alltid vilja vara nära, så nära det bara går. Tankarna på vad som skulle hända om allt gick sönder. Om man skulle bli trasig igen, ännu ett hål i hjärtat som tar för många år att laga. Uppskattning, konsten att värdera det man har innan det försvinner. För då står man där, ensam kvar, och hatar sig själv för att man inte tog vara på tiden. Tiden då du var hans. Trasiga själar finns överallt.
jag vill aldrig hamna där igen
"Hela benet pulserar. En smärta som aldrig tycks ta slut. Det bultar och dunkar, svider och brinner. Vill slåss, vrida mig, springa och skrika men det är omöjligt. Måste ligga stilla. Benet är utan styrka och en ynka rörelse går att jämföra med ett knivhugg. Kollar åt sidan och bordet är överfullt med tabletter. När skulle dom börja fucking fungera? Dimmigt. Onaturligt. Smärtan är outhärdlig."
Skrivet av mig den 25 september. Två dagar efter operationen och jag har aldrig varit så nära på att ge upp. Någonsin. Ryser när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då och vilka tankar som snurrade i huvudet.
världens bästa
